Enafors

Minnen från Enafors

av Helge Lorendahl

Biofilmer roddes till Handöl

Jag föddes i Storlien och började skolan där. Lärarinnan hette Iris Porad. Skollokalen låg i banhallen intill tullkammaren. Vi flyttade så småningom till Enafors, där det fanns en nybyggd skola. Lärarinnan hette Ada Pettersson.

Skolbyggnaden ägs numera av familjen Thorsson. Där brukar det numera ofta ordnas kyrkliga sammankomster i den gamla skolsalen och familjen Thorsson bjuder på dukat kaffebord. (Not: Oklart vem som äger byggnaden idag 2026)

Enafors hade hotell och butiker

Under början av 1900-talet fanns det betydligt fler boende i Enafors. Då fanns det också turisthotell med många sommar- och vintergäster, och dessutom två livsmedelsaffärer. Den ena innehades av Helmer Wänseth och i hans affär kunde man köpa nästan vad som helst.

Var det något som saknades så beställde Helmer hem det omgående. Helmer Wänseth startade också den första biografen i socknens västra del. Jag fick hjälpa till på min fritid. Filmerna kom från biografen i Åre. Vi spelade i Handöl, Storlien och ibland i Enafors. Till Handöl rodde vi. Biolokalen var i skolsalen och senare i Bergs lokal. Den allra första filmen som spelades upp var “Luffar-Petter” med Greta Garbo.

Riskfylld pionjärbio

Filmvisningen var ganska riskfylld, filmerna var ju av celluloid och mycket brandfarliga. Filmerna vevades för hand, vilket vi turades om med. Sedan spolade vi tillbaka filmen inför nästa förevisning. Ofta avbröts föreställningen på grund av att filmen gått av, men publiken brukade inte protestera eftersom många ville ha rökpaus. Efter filmvisningen rodde vi tillbaka till Enafors framåt natten. Nästa kväll spelade vi i Storlien, oftast var det på söndagarna. Dit åkte vi trampdressin fram och tillbaka. Första biolokalen var lokstallet där det ordnades med bänkar. Under förevisningen spelade Astrid Wänseth vacker och uppskattad dragspelsmusik.

Så småningom fick vi förevisa film även på Storliens Högfjällshotell. Där blev det plats för både turister och ortsbor. Visst var det tröttsamt ibland, med allt vevande fram och tillbaka, men tack vare det trevliga kamratskapet med Helmer Wänseth var det aldrig några problem.

Helge Lorendahl (Född 1910-05-13)

Materialet kommer ifrån Bernt Meviks samling