Harald Roting, Storlien

     Fotografen Harald Roting som verkade i Storlien, Åre kommun, under åren 1933 - ca 1962, föddes i Nordannälden, Krokoms kommun, Jämtland år 1897. Föräldrarna var jordbrukare och hade tillgång till jakt och fiske.

Någonstans i tjugoårsåldern började han att fotografera i hemtrakterna.  Vi vet inte vad eller vem som inspirerade honom, inte heller hur han lärde sig fotografera.

Men när han kom till Storlien -33 började han omedelbart att försörja sig som fotograf.

Roting var inte enbart fotograf.  Han var en person med många järn i elden.

Förutom fotografyrket, skrev han poesi och teaterstycken, arbetade som metereolog och biografmaskinist, fiskade och jagade, var medlem i skytteföreningen. Han deltog även framgångsrikt i räddningspatrullens arbete.

Fotografen

De första sju åren i Storlien bodde han i sin fotoateljé.  Denna låg i gamla Högfjällshotellet som senare blev personalhotell.

Harald Roting var en glad och öppen person som gärna delade med sig av sitt fotografiska kunnande.  Många var de turister i Storlien som fick sina filmer framkallade och kopierade hos honom.  Främst var det dock som fotograf och bildkonstnär han fördrog att ägna sin tid åt.

Första tiden i Storlien använde han en kamera i format 9*12.  Men så småningom skaffade han sig en Linhof Tecknica, 6*9 format som kom att bli hans yrkeskamera.

Sina motiv hämtade han från naturen i Jämtland. Harald Roting utvecklades till en av sin tids främsta naturfotografer i fjällmiljö. Han visade prov på fantasi och säker konstnärlig blick.

1940 bildade han familj och flyttade till ”Söder” i Storlien.

Det var naturligtvis inte helt lätt att försörja sig och sin familj som fotograf.  En av hans sidoinkomster var att tillsammans med hustrun Emmy och Sonja, (dotter från tidigare äktenskap,) ansvara för övernattningen för norska järnvägare.

Fiskaren

Harald Roting var en mycket ivrig fiskare och jägare, och i Storlientrakten fanns gott om fiskevatten och riporna var talrika.

 Ca 20 km norr om Storlien, nära Norska gränsen, ligger tre små tjärnar. De är alla goda fiskevatten. Den största av dessa är Brattjärnen, Roting kallade den för ”Bergtjärnen”. Storlienborna kände denna tjärn som ”Rotingtjärnen”.

Där byggde han tillsammans med sin son Jan en torvkoja stor nog att rymma dem bägge.

En vårvinternatt efter kriget släpade Harald Roting tillsammans med en god vän en båt upp till tjärnen. Det var hård skare och man drog båten på en släde med skidor. Ett slitsamt arbete i två mil.

   På en halvö i Skurdalssjön, norr om Storlien hade han en båt med dubbla årtullar liggande. Vid den vik som skär in i sjöns sydöstra strand hade en även en liten träkoja.  Kojan hade en smal brits samt en liten kamin. Den lilla kojan hade knappt ståhöjd och dess längd var under 2 m.   Där den låg inne i viken var den väl skyddad från vind och vågor. Roting talade om den som ”Kojan vid lagunen”.

     Han hade även en koja vid Hästryggtjärnen ca en mil norr om Storlien.. Kojan var mycket låg, , och Roting kallade den sin ”liggkoja”.  Även här hade han en liten hembyggd båt liggande.

I dessa områden fiskade och jagade han en hel del såväl sommar som vinter. Även hustrun Emmy var med på en del av dessa färder.

Harald Roting inte bara fiskade i Storlienområdet. En mörk natt bar han in Amerikansk Bäckröding, till det lilla tjärnsystemet, som ligger ca 5 km norr om Storlien.  Fisken växte till sig bra här och så sent som på 1960-talet fanns storvuxna exemplar av denna fiskart kvar.

Han fångade även småröding i Skurdalssjön. Dessa fiskar inplanterade han i en tjärn uppe i Tjuvbodklumpen, norr om Skurdalssjön.

Roting: ”Det blev fin fisk däruppe!” nämnde han till mig en gång.

Harald Roting inte bara fiskade i Storlienområdet. En mörk natt bar han in Amerikansk Bäckröding, till det lilla tjärnsystemet, som ligger ca 5 km norr om Storlien.  Fisken växte till sig bra här och så sent som på 1960-talet fanns storvuxna exemplar av denna fiskart kvar.

Han fångade även småröding i Skurdalssjön. Dessa fiskar inplanterade han i en tjärn uppe i Tjuvbodklumpen, norr om Skurdalssjön.

Roting: ”Det blev fin fisk däruppe!” nämnde han till mig en gång.

En julidag 1960 var undertecknad (BW) tillsammans med en god vän på fisketur i fjällområdet söder om Storlien. Vi fiskade både med fluga och med spinn i en liten tjärn uppe på Lillkluken, men där fanns bara småröding, för små för att hugga över våra beten. Vi tröttnade snart och bestämde oss för att gå hem till Storlien.

    Under vandringen kom vi upp på en bergknalle som ligger på Stenfjällets nordsluttning. Tätt under bergsknallens västsida låg en liten tjärn ca 30 m. ner.  Plötsligt bröts den blanka ytan på tjärnen av ett plask och vi förstod att detta inte var småfisk. Vi reagerade omedelbart och tog oss dit ner, ömsom hasande och klättrande. En av oss la ut sin torrfluga på den blanka ytan, och fisken tog flugan omedelbart. Fiskaren skrek till, den gamla Hardy-rullen skrek även den fast mer i falsett när den tvingades att släppa ifrån sig lina. Fisken landades så småningom. Det visade sig vara en fin Röding som vägde ca 1 kg. Vi tog ytterligare en Röding som var lika stor, men någon mer fisk visade sig inte, så vi beslöt att fortsätta hem.

Några dagar senare besökte jag Harald Roting och vi kom att prata om ovanstående fiskeäventyr. Han utbrast då med ett förtjust leende ”Jaså fanns det fisk kvar där!” Jag fick då höra följande historia:  ”Under kriget bar jag ned småröding från en liten tjärn som ligger på Lillkluken. Dom här Rödingarna satte jag ut i den lilla tjärn du nyss har berättat om och jag gick tillbaka sommaren därpå och såg att dom klarat sig och dessutom vuxit. Den här tjärnen kom att bli mitt skafferi för den ligger ju så nära till.”

(Den lilla tjärnen fanns inte markerad på karta förrän på 70-talet.)

Se karta !

Författare

I Storlien på denna tid fanns en amatörteatergrupp. Harald Roting skrev manus till denna teater samt deltog själv aktivt som skådespelare. Så vitt vi vet finns inga manuskript kvar av Harald Roting

 Man hade ingen speciell teaterlokal utan uppförde föreställningarna på olika utrymmen, vind, källare etc.

Han skrev även poesi varav några dikter finns bevarade.

Metereolog

Han tjänstgjorde som metereolog i Storlien från början av 50-talet till ca -62.   SMH´s observationsutbildning genomgick han 1958

Uppe på Skurdalshöjden norr om Storlien låg Bånggården där metereologstationen var inhyst.  Periodvis bodde Harald Roting med familj däruppe.

Biografmaskinist.

   Som en del av sin försörjning arbetade han i Storliens biograf som maskinist.  Under en visning av ”Borta med vinden” gick filmremsan av ett flertal gånger. Harald Roting som tvingades tejpa ihop filmen, var förstås mycket upprörd, men publiken tog det hela med jämnmod, trots att föreställningen tog närmare fyra timmar.

Jag Bernt Walin, mötte Harald Roting första gången vårvintern -59 när jag besökte hans ateljé. Min bekantskap med Roting varade i ca tre år och han lärde mig dom fotografiska grunderna. Dessutom pratade vi ofta om jakt och fiske. Jag lärde känna Harald Roting som en person som gärna delade med sig av sina kunskaper. Han var en varm trevlig och öppen person, med förmåga att ha många bollar i luften samtidigt.

Roting var en mycket omtyckt person bland Storlienborna och hade även många goda vänner på ”andra sidan kölen”. (Norge) 

Vi tackar Harald Roting`s barn, Sonja och Tommy för lån av bilder och dikter samt all övrig information.

Text: Bernt Wallin, Bandhagen

Bildurval: Bernt Mevik, Östersund