Sammanfattning

Föreningen Gamla Östersunds årsskrift från 1964 är en rikt illustrerad samling berättelser och historiska tillbakablickar som tillsammans skildrar Östersunds utveckling, människor, byggnader och stadsliv. Ett återkommande tema är bevarandet av stadens kulturhistoria, bland annat genom berättelsen om Gullegården, den gamla handelsgården från Prästgatan 14 som räddades från rivning och återuppfördes på Jamtli.

Årsskriften berättar också om utställningen ”Östersund i bild 1786–1964”, där målningar och teckningar visade hur stadens bebyggelse och miljö förändrats genom tiderna. Ett omfattande avsnitt ägnas åt Östersunds hamn och den livliga ångbåtstrafiken på Storsjön, en verksamhet som under lång tid hade stor betydelse för både människor, handel och kommunikationer men som successivt trängdes undan av järnväg, bussar och andra moderna färdmedel.

Genom historiska berättelser, fotografier, personminnen och föreningens egen verksamhet ger årsskriften en levande bild av det gamla Östersund och den stad som höll på att förändras under 1900-talet.

Sammanfattning

Ortnamn i Östersund är en omfattande historisk förteckning över Östersunds gator, kvarter, stadsdelar, gårdar, bebyggelser och naturnamn. Boken omfattar både namn som var aktuella vid tiden för sammanställningen och äldre namn som försvunnit eller ersatts. För många av namnen förklaras deras ursprung och anknytning till personer, verksamheter, naturförhållanden eller händelser i stadens historia.

Genom uppgifter från bland annat äldre stadsplaner, kartor, jordeböcker och lantmäterihandlingar går det att följa hur Östersund vuxit och förändrats från stadens grundande 1786 och framåt. Bakom många välbekanta namn döljer sig berättelser om människor, gamla gårdar, yrken och verksamheter, medan andra namn minner om landskapet som fanns innan staden bredde ut sig.

Boken är därför inte bara en ortnamnsförteckning utan också en uppslagsbok över Östersunds lokal- och bebyggelsehistoria, där stadens utveckling kan följas genom de namn som människor har gett platserna omkring sig.

Sammanfattning

Jämtlands hästjägarkår har sina rötter i det jämtländska kavalleri som organiserades under 1600-talet. Genom århundradena förändrades förbandets organisation och namn flera gånger, från kavallerikompani och lättberidet dragonkompani till hästjägareskvadron. År 1834 bildades Kungl. Jämtlands hästjägarkår, som senare blev ett självständigt förband och hade sin övningsplats på Frösön. År 1892 ombildades kåren till Norrlands dragonregemente.

Dokumentet skildrar förbandets långa militära historia och dess deltagande i flera krig och fälttåg, bland annat skånska kriget, stora nordiska kriget och Armfeldts fälttåg mot Norge 1718–1719. Det berättar också om de jämtländska kavalleristernas dramatiska strid mot ryska styrkor vid Sundsvall och Selånger 1721.

Vid sidan av stridshistorien ges en bild av hästjägarnas vardag och organisation genom beskrivningar av uniformer, vapen, standar, hästutrustning, militära boställen och förbandschefer. Sammantaget ger dokumentet en översikt över mer än två århundraden av jämtländsk kavallerihistoria och den utveckling som så småningom ledde fram till Norrlands dragonregemente.

Sammanfattning

Hur har Östersunds gator och områden fått sina namn? Bakom många av dem finns berättelser som speglar stadens historia och utveckling. År 1923 tog Algot Holmqvist, Carl Lignell och Eric Festin initiativ till att ersätta flera gatunamn som de ansåg saknade anknytning till Östersund med namn förankrade i stadens och Jämtlands historia.

Dokumentet berättar på ett lättsamt sätt om bakgrunden till namn som Rådhusgatan, Litsvägen, Stuguvägen, Krondikesvägen, Österängsparken, Tjalmargatan, Thoméegränd och Bangårdsgatan. Namnen knyts bland annat till äldre färdvägar, våtmarker och slåttermarker, samisk historia samt personer som haft betydelse för Jämtlands utveckling.

Texten visar därmed hur dagens gatunamn kan fungera som små historiska minnesmärken och berätta om det Östersund som fanns innan den moderna staden växte fram.

Sammanfattning

Adressnummerlängd för Östersunds stad från 1888 är ett historiskt register som visar hur stadens fastigheter och adresser var ordnade under slutet av 1800-talet. För varje gata anges tomtnummer, ägarens namn och adressnummer, vilket gör det möjligt att knyta dåtidens fastighetsägare till bestämda platser i staden.

Förteckningen omfattar bland annat Strandgatan, Köpmangatan, Storgatan, Prästgatan, Kyrkogatan, Repslagaregatan, Gröngatan, Nygatan och Odensgatan. Här återfinns såväl privatpersoner som banker, skolor, företag, offentliga institutioner och stadens egna fastigheter. Registret visar även västra och östra sidan av flera gator och ger därmed en konkret bild av hur Östersund var bebyggt och organiserat vid denna tid.

Dokumentet är därför en värdefull källa för lokalhistoria, fastighetsforskning och släktforskning, eftersom det kan användas för att lokalisera personer och verksamheter i Östersund år 1888.

Sammanfattning

Detta dokument är ett sakregister till sockenstämmoprotokollen för Brunflo och Östersund och omfattar huvudsakligen perioden 1753–1862. Registret har sammanställts för att göra det lättare att hitta uppgifter i de omfattande protokollen, som är en viktig källa till kunskap om människorna och livet i socknarna under 1700- och 1800-talen.

Här finns hänvisningar till ärenden som rör bland annat fattigvård, kyrkan, skolor och undervisning, sjukvård, kommunikationer, skatter, kyrkogårdar och begravningar samt socknens olika förtroendevalda och funktionärer. Registret innehåller också många namn på enskilda personer och gårdar och ger därmed värdefulla ingångar till både släktforskning och lokalhistorisk forskning.

Genom de kortfattade ärendebeskrivningarna får man samtidigt en bild av vardagslivet och sockensamhällets utveckling – från omsorgen om fattiga och sjuka till kyrkans byggnader, skolväsendets framväxt och gemensamma beslut om vägar, ekonomi och ordningsfrågor. Dokumentet fungerar därför som en vägvisare till ett rikt historiskt material om Brunflo och det tidiga Östersund.

Sammanfattning

Detta dokument ger en levande och mångsidig bild av Östersund under 1800-talets första hälft, en tid då den ännu lilla staden stod inför en period av snabb utveckling. Genom historiska anteckningar, dagböcker, kartor och protokoll får vi följa både stadens framväxt och människornas vardag omkring år 1850.

Berättelserna skildrar livet för hantverkare, handelsmän, ämbetsmän, militärer, skolbarn och andra stadsbor, samtidigt som de berättar om handel, skolor, kommunikationer, kyrkoliv och stadens styrelse. Materialet visar hur Östersund förändrades från ett litet och glest bebyggt samhälle till en allt tydligare stad, där handel och näringsliv tog fart och befolkningen växte.

Sammantaget är dokumentet en inblick i människornas liv och Östersunds utveckling under en viktig brytningstid, där personliga berättelser och officiella handlingar tillsammans låter oss komma nära vardagen i den unga staden.