Protokollen från sockenstämmorna finns för många socknar i Jämtland och Härjedalen bevarade från mitten/slutet av 1700-talet och fram till att sockenstämman, som en följd av kommunreformen, upphörde som institution 1862. Endast i undantagsfall finns äldre protokoll bevarade, trots att sockenstämman som företeelse sannolikt har medeltida ursprung
Sammanfattning
Dokumentet innehåller Föllinge sockenstämmoprotokoll från 1761 till 1862 och ger en detaljrik bild av hur socknen och människornas gemensamma angelägenheter hanterades under drygt hundra år. Protokoll saknas dock för åren 1823–1828 och 1832–1840.
I protokollen möter vi både vardagslivet och socknens större förändringar. Här behandlas bland annat kyrkans byggande och underhåll, fattigvård, undervisning, ekonomi, vägar och broar, barnmorskor, vaccination samt frågor om ordning och sedlighet.
Föllinge förändrades mycket under perioden. Befolkningen ökade från omkring 723 invånare i början av 1800-talet till drygt 1 700 år 1860, samtidigt som bland annat en ny kyrka uppfördes och Föllingesjön sänktes för att förbättra odlingsmöjligheterna.
Protokollen berättar också om enskilda människor och deras liv. Återkommande frågor rör hjälp till fattiga, kortspel, superi, sabbatsbrott och andra händelser som sockenstämman försökte ingripa mot. Därigenom blir dokumentet inte bara en berättelse om socknens förvaltning utan också en värdefull källa till människorna och vardagslivet i Föllinge under 1700- och 1800-talen
Sammanfattning
Dokumentet innehåller Häggenås sockenstämmoprotokoll från 1821 till 1862 och ger en nära inblick i hur socknens gemensamma angelägenheter hanterades under 1800-talets första hälft. Sockenstämman hade en central roll i lokalsamhället och de beslut som fattades berörde i praktiken alla socknens invånare.
Protokollen behandlar en mängd frågor som rörde kyrkan, fattigvården, ekonomin, undervisningen, vägar och broar, socknens hantverkare, vaccination, barnmorskor samt ordning och sedlighet. De visar därmed både hur socknen styrdes och hur människornas vardag och gemensamma ansvar organiserades.
Under perioden genomgick Häggenås betydande förändringar. Befolkningen ökade från 845 personer år 1820 till 1 370 år 1860. En ny och större kyrka började byggas 1832 och stod i huvudsak färdig 1837. Från 1843 blev även införandet av folkskolan en viktig fråga, först med undervisning som flyttade mellan byarna och senare med behov av ett särskilt skolhus och en utbildad lärare.
Protokollen berättar samtidigt om enskilda människor och deras levnadsvillkor. Fattigvård och understöd återkommer regelbundet, liksom frågor om bland annat sjukdom, försörjning och socknens gemensamma skyldigheter. Sammantaget utgör protokollen en värdefull källa till människorna, vardagslivet och samhällsutvecklingen i Häggenås under åren 1821–1862.
Sammanfattning
Dokumentet innehåller Revsunds sockenstämmoprotokoll från 1751 till 1863 samt gällstämmoprotokoll och anteckningar från andra typer av sammanträden. Materialet omfattar även frågor som berörde de övriga församlingarna i Revsunds pastorat: Bräcke, Bodsjö och Sundsjö.
Protokollen ger en detaljerad bild av hur lokalsamhället fungerade under 1700- och 1800-talen, då sockenstämman behandlade såväl kyrkliga frågor som sådant som i dag skulle räknas till kommunala angelägenheter. Här återkommer bland annat fattigvård, kyrkans ekonomi, vägar, kyrko- och prästgårdsbyggnader, sockenmagasin, skola och undervisning samt tillsättandet av olika lokala funktionärer.
Samtidigt ger protokollen en nära inblick i människornas vardagsliv, seder och levnadsvillkor. De berättar om omsorgen om fattiga och sjuka, ordningen i kyrkan, skolväsendets framväxt och utbyggnaden av vägar och annan infrastruktur. Även större händelser och förändringar i samhället avspeglas i besluten.
Under den tid som dokumentet omfattar förändrades Revsund kraftigt. Befolkningen ökade från 229 personer år 1751 till 1 167 personer år 1860. Sammantaget utgör protokollen därför en värdefull källa till både Revsunds historia och de människor som levde där under mer än hundra år.
Sammanfattning
Dokumentet innehåller bevarade sockenstämmoprotokoll från Rödön och Rödöns pastorat från 1742 till 1862. För de äldre åren omfattas även annexförsamlingarna Ås, Näskott och Aspås, och som bilaga finns protokoll från De äldstes råd 1750–1761.
Protokollen ger en nära och detaljrik bild av livet och utvecklingen i det jämtländska lokalsamhället under mer än hundra år. Här behandlas allt från kyrkans skötsel, gudstjänster och sedlighet till fattigvård, undervisning, ekonomi, byggnader, vägar, broar, vaccination, barnmorskor och andra gemensamma angelägenheter.
Särskilt intressanta är de många uppgifterna om enskilda människor och vardagliga händelser. De äldstes råd behandlade bland annat konflikter inom familjer och mellan grannar samt frågor om kyrkotukt och människors levnadssätt.
Sammantaget utgör protokollen en värdefull historisk källa som låter oss följa hur Rödön och dess människor levde, organiserade sitt samhälle och hanterade både vardagens problem och större förändringar från 1700-talets mitt fram till kommunreformen 1862.
Sammanfattning
Åre sockenstämmoprotokoll 1754–1863 öppnar ett fönster mot livet i Åre socken under mer än hundra år. Här möter vi ett samhälle där kyrkan och sockenstämman hade en central roll och där frågor om allt från kyrkbyggen, fattigvård och undervisning till människors uppförande och vardag behandlades gemensamt.
Protokollen berättar om vanliga människors liv och villkor. Vi får läsa om fattiga och föräldralösa barn, kyrkogång och sabbatsbrott, slagsmål och osämja, men också om barnens undervisning, sjukvård och socknens försök att hjälpa människor som inte kunde försörja sig själva. Under perioden förändrades Åre påtagligt: befolkningen växte från 487 personer år 1750 till omkring 1 500 år 1860, skolan utvecklades och kommunikationerna mot bland annat Norge förbättrades.
Sammantaget är protokollen en levande berättelse om Åre före 1862 års kommunreform – om människorna, deras bekymmer och konflikter, men också om hur det lilla lokalsamhället steg för steg förändrades och utvecklades. Publikationen omfattar protokoll från 1754–1863 och är redigerad av Karin Bark.