Storlien

Storlien genom tiderna, skriven av Carl Nordenson 1952, är en omfattande historisk skildring av hur Storlien utvecklades från en glest befolkad fjälltrakt till en välkänd turist-, kur- och vintersportort. Berättelsen sträcker sig från gränsregleringen på 1700-talet och den tidiga bebyggelsen till järnvägens ankomst och öppnandet av mellanriksbanan mellan Östersund och Trondhjem 1882.

En central del handlar om doktor Ernst Westerlund, som såg möjligheterna i Storliens rena fjälluft och bidrog till att göra orten känd som luftkurort. Därefter följer utvecklingen av skidåkningen och friluftslivet, skolungdomens fjällfärder och framväxten av Storliens Högfjäll. Storlien kom att bli en viktig mötesplats och ett experimentfält för svensk skidåkning och skidutrustning.

Skildringen följer sedan Högfjällets utbyggnad, friluftslivets utveckling och de svåra krigsåren fram till efterkrigstiden, då anläggningen hade vuxit till Nordens största turiststation. Tillsammans med berättelser om människor, byggnader, vägar och de många namngivna bänkarna på Skurdalshöjden blir texten både en historik över Storlien och ett tidsdokument över människorna som formade orten.