Snasen dikt

Snasen

Snasen tar rallarehatten på

Den klär sig i moln nu mot kvällen

Lågt ner mot björkskogsnivå

Drar sig den ullgråa fällen

Naturen blev plötsligt så undersamt tyst

Julikvälls den blev till moll

Långt inne daggdroppen daggkåpan kysst

Och fyllt hennes kjortelfåll

Ånnsjön har lagt sig stilla till ro

Sen sydvinden stängde sitt spjäll

Och gråtande lomhonan vilar i bo

På Strömholmens yttersta häll

Svalora kojat på ladugårdstak

Intet hörs kvittra o spela

Inställt har myggen som håller och vak

Med konsert på sin althornsfela

Så dejeligt sitta på farstubrokvist

När dagrarne saktligen skrida

Och lyssna till kvällen som tonen har mist

Och undra och vänta och bida

När Snasen mot kvällen tar gråhatten på

Han siar att något ska hända

Att västan och väta, kanske vitt vi kan få

Innan fröjderna åter oss hända

P.J

(Per Jämting, Ånn. Död 1995)

Materialet kommer ifrån Bernt Meviks samling