I somras kontaktades jag av Hasse Månström från Ånn. Han ville visa mig ett gammalt boställe under en sten inte långt från Storulvåvägen i riktning Storsnasen, som han hade hittat på en av sina vandringar i området.
På plats kunde vi nu i höst konstatera att ”grottan” nog regelbundet hade gett skydd åt människor gammalt tillbaka.
Sot och kol fanns vid eldstadens plats, och ben från hare låg på golvet. Det fanns tydliga tecken på att man hade kallmurat med skiffer för tätning av skrevan mot vind o nederbörd.
Golvet hade tydligen varit utjämnat med fin sand som numera till det mesta hade blåst bort. Någon närmare undersökning tordes vi inte göra, för att inte förstöra för en eventuell inspektion av fackfolk.
Klippblocken där ”grottan” finns.
Ingången till grottan.
Eldstaden fanns längst bort i bilden. Ett ben från hare ligger i hitre delen av sanden till vänster.
Grottans upptäckare – Hasse Månström.
Materialet kommer ifrån Bernt Meviks samling