Sammanfattning

I denna reseskildring tar J. L. Saxon läsaren med genom Jämtland såsom landskapet tedde sig i början av 1890-talet. Under färden besöker han en lång rad socknar och bygder och berättar om människorna, gårdarna, kyrkorna, skolorna, näringarna och föreningslivet. Han uppmärksammar också fornminnen, gamla seder, sägner och berättelser som fortfarande levde kvar bland befolkningen.

Skildringen ger samtidigt en bild av ett Jämtland i förändring, där järnvägar, ångbåtar, handel och nya industrier började förändra äldre levnadssätt och förbättra förbindelserna mellan bygderna. Saxon blandar historiska uppgifter med egna iakttagelser och personliga kommentarer om allt från jordbruk och samhällsliv till natur och turism. I exempelvis Frostviken beskriver han både den storslagna naturen och de dåliga kommunikationer som gjorde området svårtillgängligt trots dess stora möjligheter som turistbygd.

Dokumentet är därför inte bara en reseskildring utan också en ögonblicksbild av det jämtländska samhället vid slutet av 1800-talet, där gammal bygd, muntliga traditioner och äldre levnadssätt möter en ny tid.

Sammanfattning

I I Jämtebygd från 1888 skildrar Johan Lindström, senare känd som Saxon, Jämtland genom en blandning av historiska studier och egna erfarenheter från resor genom landskapet. Han berättar själv att han först studerat det som skrivits om Jämtland och därefter färdats genom bygderna med bland annat tåg, ångbåt, kärra och till fots för att lära känna landet och dess människor.

Boken rör sig mellan historia, sägner, folkliv, människor och natur. Här behandlas Jämtlands äldre historia och litteratur, samernas liv och förhållanden, Östersund och bygderna kring Storsjön samt landskapets fjäll, vattenfall och färdvägar. Saxon ägnar också stor uppmärksamhet åt jämtarnas seder, musik, folkvisor, danser och berättartradition.

Resultatet är en personlig och innehållsrik tidsbild av Jämtland under senare delen av 1800-talet, där äldre historia och traditioner möter författarens egna iakttagelser av det Jämtland han lärde känna under sina färder. Saxons uttalade förhoppning var att boken skulle ha värde för jämtarna själva, bli ett minne för besökaren och locka fler att upptäcka landskapet.

Sammanfattning

Dokumentet innehåller sockenbeskrivningar från Jämtland och Härjedalen, insamlade under åren 1818–1821 på initiativ av Jämtlands läns Kungliga Hushållningssällskap. Syftet var att skapa en samlad bild av förhållandena i länets olika socknar och därigenom öka kunskapen om landsbygdens villkor och möjligheter till utveckling.

Beskrivningarna behandlar bland annat landskap och naturförhållanden, jordbruk och boskapsskötsel, skogar och vattendrag, klimat, jakt och fiske, befolkningens levnadsvillkor, näringar, handel, hälsa och seder. Uppgifterna lämnades av lokala personer med god kännedom om respektive socken och ger därför en detaljrik inblick i människornas vardag och försörjning i början av 1800-talet.

Sammantaget utgör materialet en värdefull historisk källa till hur Jämtlands och Härjedalens bygder såg ut och fungerade för drygt 200 år sedan, med beskrivningar av både naturen, befolkningen och det dåtida samhällslivet.

Sammanfattning

Avradslanden var en särskild företeelse i Jämtland med rötter i medeltiden. Det var områden utanför byarnas egna marker där bönder eller byar hade fått exklusiv nyttjanderätt, men inte äganderätt, mot en årlig avgift till kronan. Marken användes framför allt för jakt, fiske och slåtter och senare även för fäboddrift.

Efter att Jämtland blivit svenskt 1645 ville de nya myndigheterna få bättre kontroll över dessa marker och de avgifter som betalades. År 1649 upprättades därför en förteckning över avradsland, fiskevatten och fjäll samt vilka som brukade dem. År 1666 genomfördes en betydligt mer omfattande undersökning där gamla rättigheter prövades och nya eller förnyade upplåtelser gjordes.

Dokumentet samlar dessa historiska källor och ger därmed en detaljerad bild av markanvändning, människor, orter och nyttjanderätter i 1600-talets Jämtland. Materialet omfattar bland annat 1649 års bygsellängd, Carl Sparres brev från 1666 och Jämtlands avradsbok från samma år med senare tillägg.

Sammanfattning

Artikeln behandlar fyra vikingatida gravar som påträffats högt uppe i de västjämtländska fjällen: vid Burvattnet, Dalsvallen, Sylsjön och Lunndörrspasset. Gravarna är brandgravar och innehåller bland annat svärd, yxor och ett stort antal pilspetsar. Pilspetsarnas utformning tyder på att de varit avsedda för jakt, sannolikt på vildren, vilket leder till tolkningen att de gravlagda varit jägare som vistats säsongsvis i fjällområdet.

Särskilt intressant är Dalsvallen mellan Handöl och Storulvån, där två fjällvandrare 1991 fann ett vikingatida svärd. En arkeologisk undersökning visade att fyndet kom från en söndereroderad brandgrav med bland annat pilspetsar, brända ben och kol.

Författaren diskuterar också vilka människorna bakom gravarna kan ha varit och hur de kan ha levt. Gravarna sätts i samband med jakt, fjällnära bosättningar och äldre färdvägar, och jämförs med norska fjällgravar. Avslutningsvis diskuteras även en möjlig anknytning till den samiska traditionen om Stalo-folket, utan att författaren drar slutsatsen att de gravlagda verkligen var Stalo.

Sammanfattning

Undersåkersboken är en omfattande samlingshandskrift från 1600-talet med handlingar från Undersåkers pastorat, huvudsakligen från åren 1663–1674. Materialet skrevs eller samlades till stor del av kyrkoherden Petrus Berghemius och ger en ovanligt mångsidig inblick i livet i dåtidens Undersåker, Mörsil, Åre och Kall.

Boken innehåller allt från kyrkliga protokoll, räkenskaper, tiondelängder och uppgifter om militärer till äldre brev, prästgårdens ägor och Berghemius egna hästar. Nästan halva samlingen består dessutom av tidens huskurer, medicinska råd samt recept för odling, mat och dryck. Tillsammans speglar materialet både vardagsliv och samhällsförhållanden och visar vilken central roll prästen hade som själasörjare, myndighetsperson, rådgivare och jordbrukare i 1600-talets jämtländska samhälle.

Sammanfattning

Skifteslag inom Jämtlands län

Dokumentet är ett historiskt register över skifteslag inom Jämtlands län, det vill säga de områden och fastighetsgrupper som använts vid lantmäteriförrättningar och vid registrering av mark och fastigheter. Materialet är ordnat efter registerområden, där socknar och områden i länet har tilldelats särskilda nummer. Därefter följer omfattande alfabetiska förteckningar över skifteslag med hänvisning till respektive registerområdes nummer.

Registret omfattar ett stort antal byar, gårdar och andra äldre ort- och fastighetsnamn från hela Jämtlands län. Det fungerar därför som ett värdefullt uppslagsverk för att identifiera var ett visst skifteslag hör hemma, och kan vara särskilt användbart vid forskning i äldre lantmäterihandlingar, fastighetsakter, kartor och lokalhistoriskt material. Förteckningen är daterad augusti 1976.

Sammanfattning

Dokumentet är en förteckning över rättsliga förrättningar inom Undersåkers tingslag under perioden 1743–1840. Här registreras framför allt syner, värderingar och besiktningar som genomfördes av rätten, tillsammans med vissa andra ärenden och urtima ting.

Notiserna ger kortfattade uppgifter om datum, plats, berörda personer och vad förrättningen gällde. Bland ärendena finns bland annat värderingar av hemman och torp, nyodlingar, avverkningar, hägnader, ägogränser, utflyttningar, fäbodar, kvarnar och andra frågor som rörde mark och fastigheter. Förteckningen omfattar ett stort antal byar och gårdar i bland annat Undersåker, Åre, Mörsil och Kall.

Materialet är därmed en värdefull historisk källa för den som vill följa gårdar, personer, markanvändning och förändringar i det jämtländska jordbrukslandskapet, och kan vara särskilt användbart vid lokalhistorisk forskning och släktforskning.

Sammanfattning

Jämtländskt kynne är ett tal av Per Nilsson-Tannér, hållet på Skansen vid Jämtlands dag den 4 augusti 1946. I stället för att enbart hylla landskapets historia och kulturarv försöker författaren beskriva jämtarnas kynne – deras styrkor, svagheter och särdrag – och hur detta formats av Jämtlands historia och levnadsvillkor.

Nilsson-Tannér söker förklaringar i ett landskap där människor under lång tid levde av jordbruk, jakt och fiske under kärva förhållanden och där Jämtland växlade mellan olika herravälden. Han beskriver hur detta enligt honom skapade en försiktig, självständig och praktiskt lagd befolkning. Senare förändrades både landskapet och människornas villkor genom bland annat skogsnäringen, järnvägen, jordbrukets utveckling och vattenkraftens utbyggnad.

Genom hela texten finns en stark hembygds- och samhörighetskänsla. Fjällen, skogarna, fäbodvallarna och barndomens landskap framställs som något människor bär med sig även när de lämnat Jämtland. Talet avslutas med ett tydligt uttryck för stoltheten över att komma från och fortfarande höra till Jämtland.

Sammanfattning

Jämtland och den jämtländska världen 1000–1645 är en samling historiska och arkeologiska studier som belyser det jämtländska samhällets utveckling från vikingatid och medeltid fram till freden i Brömsebro 1645, då Jämtland upphörde att tillhöra Norge och blev en del av Sverige. Boken bygger på ett forskarseminarium i Östersund 2009 och samlar svenska och norska forskare inom historia, arkeologi och nordiska språk.

Genom bokens olika studier framträder Jämtland som ett bondedominerat gränsland, men samtidigt som ett område med omfattande kontakter långt utanför landskapet. Jordbruk och utmarksresurser kombinerades med jakt, järnframställning och framför allt långväga handel. Jämtarnas handelsresor knöt samman Atlantkusten och Tröndelag i väster med Bottenhavskusten i öster och bidrog till att forma såväl ekonomin som människornas identitet.

Ett återkommande tema är Jämtlands särskilda ställning mellan olika politiska, kyrkliga och kulturella områden. Samtidigt behandlas relationerna mellan den bofasta bondebefolkningen och den samiska befolkningen samt hur kristnande, handel, språk, jordägande och maktförhållanden förändrade samhället under de drygt sexhundra år som boken omfattar.

I bokens sammanfattande analys beskrivs det äldre Jämtland genom fem övergripande karaktärsdrag: det marginella Jämtland, transitolandet Jämtland, kolonisationslandet Jämtland, gränsprovinsen Jämtland och det etniskt tudelade Jämtland. Tillsammans ger dessa perspektiv en bild av Jämtland som ett geografiskt perifert men samtidigt väl sammanbundet område, där människor under århundraden levde i mötet mellan olika näringar, folkgrupper, handelsvägar och maktsfärer.

Sammanfattning

Under årtiondena kring sekelskiftet 1900 genomgick Västjämtland stora förändringar. Järnvägens tillkomst och det växande intresset för fjällvärlden gjorde tidigare svårtillgängliga trakter till mål för resenärer, jägare och turister. Nya jaktvillor, kurhotell och pensionat uppfördes och förde med sig byggnadsstilar, levnadsvanor och ideal som tidigare varit främmande för den traditionella fjällbygden.

Marta Järnfeldt-Carlssons avhandling skildrar denna utveckling i Västjämtland under perioden 1880–1915. Genom landskapets historia, kommunikationernas utveckling, den tidiga turismen och Svenska Turistföreningens verksamhet följs förändringen fram till framväxten av turistorter som Mörsil, Storlien och Åre. Särskild uppmärksamhet ägnas åt de stora jaktvillorna och deras byggherrar samt åt hur turismen kom att förändra både arkitekturen och samhällsbilden i området.

I ett större perspektiv berättar dokumentet om övergången från en glest befolkad jordbruks- och fjällbygd till ett område där turismen blev en viktig drivkraft för förändring – en utveckling som blev särskilt tydlig i Åre.

Sammanfattning

Detta dokument ger en samlad överblick över Jämtlands och Härjedalens historia, med särskilt fokus på Jämtlands utveckling från de första människornas bosättningar fram till modern tid. Landskapets läge mitt på den skandinaviska halvön har genom historien skapat starka förbindelser både västerut mot Tröndelag och Norge och österut mot Sverige.

Berättelsen följer utvecklingen genom stenålder, bronsålder, järnålder och vikingatid, vidare genom medeltidens självstyre och Jamtamot, tiden under Norge och Danmark samt de många krigen mellan de nordiska rikena. En viktig brytpunkt är freden i Brömsebro 1645, då Jämtland och Härjedalen blev svenska, följd av försvenskningen och landskapets fortsatta utveckling inom Sverige.

Dokumentet behandlar även senare tiders samhällsförändringar, bland annat Östersunds grundande, skogsbrukets betydelse, järnvägens tillkomst, modernisering och befolkningsutveckling, liksom samernas historia och landskapets ekonomiska utveckling. Avslutningsvis presenteras bland annat Jämtlands landskapsvapen, det medeltida sigillet och brunkullan – Jämtlands landskapsblomma.

Sammantaget ger dokumentet en historisk bakgrund till hur Jämtland och Härjedalen formats av människor, handel, krig, gränsförändringar och kontakterna mellan Sverige och Norge genom århundradena.

Sammanfattning

Detta dokument bygger på Karl Lindstedts Svenska Meterboken från 1883 och ger en översikt över äldre, föråldrade och mer ovanliga svenska mått och vikter. Redan i inledningen påpekas att många av måtten kunde variera mellan olika orter och tidsperioder och att vissa aldrig var fastställda i lag.

Här förklaras äldre benämningar för bland annat längd, yta, rymd och vikt, liksom särskilda mått för exempelvis spannmål, hö, ved, kol, garn och flytande varor. Dokumentet beskriver också de äldre svenska måttsystemen enligt bestämmelserna från 1739 och 1855 och visar hur enheter som aln, famn, fot, tum, kanna, tunna, tunnland, skålpund och lispund förhåller sig till varandra.

Den avslutande delen innehåller praktiska omräkningstabeller mellan de gamla måtten och metersystemets meter, kilometer, kilogram och andra moderna enheter. Dokumentet är därför en användbar referens vid läsning av äldre handlingar, historiska dokument och andra källor där äldre svenska mått och vikter förekommer.

Sammanfattning

Detta dokument tar med läsaren på en resa genom Jämtland och Härjedalens historia, med särskilt fokus på Stalltjärnsstugan, Medstugan, Skalstugan och den gamla Skalstuguvägen. De tre stugorna har under århundraden varit viktiga rast- och övernattningsplatser längs den gamla färdleden mellan Jämtland och Norge, en led vars historia kan följas tillbaka åtminstone till vikingatiden.

Här berättas om Medstugans och Stalltjärnsstugans historia, Medstugans jaktvilla och Skalstuguvägens utveckling, från den gamla handelsleden och forböndernas resor över Kölen till Karl Johansvägen och senare tiders moderna landsväg. Dokumentet uppmärksammar också vägens kulturhistoriska lämningar, bland annat de gamla stenvalvsbroarna och milhällarna.

Den senare delen vidgar perspektivet och blir en historisk rundresa genom Jämtland och Härjedalen, från de första människorna för omkring 8 000 år sedan, via järnålder, vikingatid och kristnande, till senare århundradens samhällsutveckling, kommunikationer och turism. På så sätt knyts platser, människor och historiska händelser samman till en berättelse om hur landskapet och livet i Jämtland och Härjedalen har förändrats genom årtusendena.

Sammanfattning

Jaktvillor i västjämtländska fjällvärlden

Under slutet av 1800-talet blev den västjämtländska fjällvärlden ett uppskattat område för jakt, fiske och friluftsliv bland välbärgade affärsmän, industrimän och andra inflytelserika personer. Genom omfattande markförvärv uppfördes ett stort antal jaktvillor, bland annat vid Rensjön, Skalstugan, Medstugan, Visjön och Åre. Villorna varierade från förhållandevis enkla timmerhus till stora och påkostade byggnader och blev samtidigt en del av den tidiga turismens utveckling i området.

Dokumentet beskriver jaktvillornas tillkomst, deras byggherrar och arkitektur samt det jakt- och sällskapsliv som omgav dem. Berättelsen visar också hur jaktintresset knöts samman med markägande, jordbruk, mejeriverksamhet och andra näringar. Genom personer som Oscar Dickson, Seth M Kempe och Percy F. Luck skildras en period då fjällvärlden förändrades genom nya ägare, byggnader och verksamheter – spår som fortfarande utgör en del av områdets kulturhistoria.

Sammanfattning

Dokumentet berättar om två jaktvillor i den västjämtländska fjällvärlden och människorna bakom dem. Vid Rensjönäset, mellan de båda Rensjöarna, lät vetenskapsmannen, sågverksägaren och politikern Severin Axell uppföra en jaktvilla. Axell var en hängiven botaniker, jägare och fiskare, och villan blev en plats för både rekreation, umgänge och botaniska utflykter. Efter hans död 1892 övertogs den av Oscar Dickson.

Den andra delen handlar om Seth M Kempes Visjön, där en jaktvilla uppfördes kring sekelskiftet 1900. Här förenades jakt och fiske med jordbruk och Kempes stora intresse för skogsvård och naturvetenskap. Området kom också att användas för försök med utländska trädslag, vilket utvecklades till Seth M Kempes Arboretum. Tillsammans ger berättelserna en bild av hur jakt, naturintresse, vetenskap och sällskapsliv möttes i fjälltrakterna kring Enafors och Storlien under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Sammanfattning

Dokumentet berättar historien om Rensjösätern vid Norder Rensjön, där den förmögne göteborgaren Oscar Dickson under slutet av 1800-talet lät uppföra en exklusiv jaktvilla. Den stora anläggningen ritades av arkitekten Adrian Crispin Peterson och stod färdig omkring 1890. Förutom själva jaktvillan bestod Rensjösätern av flera ekonomibyggnader, tjänstebostäder, båthus och badhytt, allt anpassat till det avskilda läget i den jämtländska fjällvärlden.

Rensjösätern blev framför allt en plats för ripjakt, älgjakt, fiske och sällskapsliv, dit Dickson bjöd vänner och affärsbekanta. Dokumentet beskriver både byggnadernas arkitektur och inredning, livet under jaktsäsongerna och de omfattande arrangemang som krävdes för att driva anläggningen långt från närmaste bebyggelse. Samtidigt ges en bild av Oscar Dickson som industriman, politiker, jägare och betydande mecenat. Rensjösätern kom också tidigt att bli ett utflyktsmål och betraktades redan på 1890-talet som en turistattraktion.

Sammanfattning

Texten berättar om Storliens utveckling från en ensligt belägen fäbod till en välkänd turist- och kurort. Den stora förändringen kom med järnvägens framdragning genom Västjämtland och invigningen 1882. Kort därefter fick läkaren Ernst Westerlund upp ögonen för Storlien och platsens friska fjälluft. Tillsammans med familjen Selanders hotellverksamhet bidrog hans kurverksamhet till att göra orten känd långt utanför Jämtland.

Dokumentet skildrar också livet kring de tidiga hotellen, de många kur- och turistgästerna och utflykterna i fjällvärlden. Storlien lockade såväl författare som konstnärer och andra besökare, som fascinerades av naturen, den rena luften och fjällens storslagenhet. Under de följande årtiondena förändrades bebyggelsen och verksamheten, men Storlien behöll sin karaktär som fjäll- och turistort – en tradition som författaren konstaterar fortfarande levde kvar när texten skrevs.

Sammanfattning

Dokumentet är en kronologisk översikt över Svenska Turistföreningens första hundra år, från bildandet 1885 fram till jubileumsåret 1985. År för år skildras hur föreningen utvecklades från en liten sammanslutning med ambitionen att göra Sveriges natur och fjällvärld mer tillgänglig, till en omfattande organisation med fjällstationer, vandrarhem, leder och verksamhet över hela landet.

Krönikan berättar bland annat om de första fjällstugorna och turiststationerna, utbyggnaden av vandringsleder, fjällkartor och resehandböcker samt föreningens arbete med friluftsliv, naturvård och turism. Jämtland och Lappland har en framträdande plats, med återkommande uppgifter om bland annat Sylarna, Storulvån, Blåhammaren, Helags, Abisko och Kebnekaise.

Dokumentet ger därmed en koncentrerad bild av hur svensk turism och friluftsliv förändrades under ett sekel, samtidigt som det visar vilken betydelse STF haft för att öppna fjällvärlden och andra delar av Sverige för resenärer och vandrare.