Sammanfattning

När jag var åtta år lämnade jag mitt hem och jag har ännu inte kommit tillbaka – Minnesbilder från samernas skoltid är en dokumentation av samiska barns erfarenheter av nomadskolan och det svenska skolsystemet. Boken bygger framför allt på äldre samers egna minnen och berättelser och beskriver hur barn i unga år skildes från sina familjer för att gå i skola, ofta långt hemifrån.

Genom personliga berättelser skildras både kamratskap och ljusa minnen, men också hemlängtan, ensamhet, hård disciplin, kroppsliga bestraffningar och förlusten av det samiska språket. Berättelserna kompletteras med artiklar om omkring 300 år av samisk skolhistoria, nomadskolans framväxt, rasbiologiska föreställningar och den svenska statens och Svenska kyrkans roll i utbildningen och särskiljandet av samerna.

Boken visar också hur erfarenheterna från nomadskolan har satt spår långt efter själva skoltiden. Språkförlust, sorg, saknad och frågor om identitet behandlas tillsammans med hur senare generationer försökt återerövra språk och kultur. Dokumentets övergripande syfte är att bevara de äldres berättelser, synliggöra denna del av den samiska historien och låta de samiska erfarenheterna själva stå i centrum.

Sammanfattning

Same-Folk – Om unga och gamla är en samling berättelser och personporträtt från samiskt liv i fjälltrakterna under 1800-talet och början av 1900-talet. Genom skildringar av barn, familjer och äldre människor får läsaren följa vardagen med renarna, flyttningarna mellan olika betesmarker, livet i kåtor och tält samt möten vid kyrkplatser och lappmässor. Berättelserna utspelar sig bland annat i Jämtlands fjällvärld och vid platser som Fjällgård, Undersåker, Hotagen och Offerdal, men även bland samer längre norrut.

En starkt återkommande del av boken är den kristna missionen och religionens betydelse. Flera berättelser handlar om personliga livsöden, omvändelse, tro, sjukdom, sorg och död och om de missionärer och predikanter som verkade bland samerna. Detta märks särskilt i personporträtten av bland andra Nils Jonasson, Blinde Lars, Rönnqvist och Pål Nilsson.

Samtidigt ger boken många konkreta glimtar av äldre samiskt vardagsliv – renhjordarna, årstidernas flyttningar, hårt väder, familjeliv och gemenskap. De många teckningarna av människor, renar, kåtor och fjällmiljöer förstärker dessa skildringar. Boken är därför både en religiöst präglad berättelsesamling och ett tidsdokument som speglar hur samiskt liv och samisk kultur framställdes av den svenska missionsverksamheten under denna tid.

Sammanfattning

Kort berättelse öfver Lappmarkens äldsta inbyggare av E. Holmström är en historisk skildring av Lappmarken, dess samiska befolkning och områdets förändring genom handel, kristnande, nybyggande och odling. Författaren anger själv att avsikten är att beskriva Lappmarkens äldre förhållanden och invånare samt hur de första odlingsföretagen började och utvecklades.

Berättelsen inleds med äldre föreställningar om samernas ursprung, levnadssätt och religion. Därefter behandlas samernas förhållande till birkarlarna och den svenska kronan, handel och beskattning samt hur statens inflytande över Lappmarken successivt ökade.

En betydande del ägnas åt kristendomens införande, uppförandet av kyrkor, bildandet av församlingar och skolor samt de präster och missionärer som verkade bland samerna. Berättelsen övergår sedan till nybyggesverksamheten och odlingens expansion, där statliga bestämmelser och förmåner användes för att uppmuntra människor att bosätta sig och bruka mark i Lappmarken.

Sammantaget ger dokumentet en tidspräglad skildring av hur författaren uppfattade Lappmarkens utveckling från ett område präglat av samiskt levnadssätt till ett alltmer koloniserat, uppodlat och administrativt organiserat område. Mot slutet konstaterar han att befolkning, odling och hemmantal hade ökat kraftigt under början av 1800-talet.

Sammanfattning

Källskrifter till lapparnas mytologi, utgiven av Edgar Reuterskiöld 1910, är en samling äldre dokument som belyser samernas religion, föreställningsvärld och religiösa bruk, framför allt under 1600- och 1700-talen. Reuterskiöld framhåller att kunskapen om den äldre samiska religionen länge varit begränsad och att många senare beskrivningar byggt på ett relativt litet antal ursprungliga källor.

Boken återger därför ett antal viktiga äldre handskrifter och berättelser, bland annat av Thomas von Westen, Henric Forbus, Lennart Sidenius, Jens Kildal och Hans Skanke. Materialet behandlar samiska gudomligheter och religiösa föreställningar, offer och andra riter samt användningen och tolkningen av de samiska trummorna. Flera av dokumenten tillkom i samband med den kristna missionsverksamheten och speglar därför också missionärernas och prästernas syn på den samiska religionen.

Ett centralt tema är betydelsen av Thomas von Westens arbete under början av 1700-talet. Hans undersökningar och de uppgifter som samlades in av honom och hans medarbetare kom att ligga till grund för en stor del av den senare dokumentationen. Sammantaget är boken en betydelsefull historisk källsamling för den som vill förstå äldre samisk religion och hur den dokumenterades under den tid då den kristna missionen intensifierades i Sápmi.

Sammanfattning

Handölsdalens sameby berättar om den samiska historien och kulturlandskapet i de västra jämtlandsfjällen. Fjällen beskrivs inte som en orörd vildmark, utan som ett landskap som människor har brukat under mycket lång tid och som präglats av tusentals år av renbete och samisk närvaro.

Skriften följer utvecklingen från äldre tiders jakt, fiske och intensiva tamrenskötsel till dagens renskötsel och beskriver också hur Handölsdalens sameby vuxit fram ur de äldre skattefjällen och lappbyarna. Namnet Handölsdalens sameby används sedan 1971.

Genom platser och kulturmiljöer som Ljungris, Tjallingen, Storulvån, Stensdalen, Nyhem och Handöl skildras spåren efter tidigare generationers liv och arbete – kåtor, renvallar, rengärden, gamla visten och andra lämningar. Dokumentet behandlar även fjällturismens framväxt och de möten, möjligheter och konflikter som uppstod när turismen bredde ut sig i renarnas betesmarker och kring samernas visten.

Sammantaget ger skriften en bild av ett levande samiskt kulturlandskap där historia, renskötsel och dagens verksamhet hör samman, samtidigt som den visar vikten av att bevara kunskapen om de gamla kulturmiljöerna och spåren efter tidigare generationer.

Sammanfattning

Mittådalens sameby – historia, kulturmiljöer & turister av Ewa Ljungdahl berättar om den samiska historien och kulturlandskapet i Härjedalens fjällvärld. Fjällen framställs inte som en orörd vildmark, utan som ett landskap som människor har nyttjat under mycket lång tid och som under tusentals år har präglats av renbete och samisk verksamhet.

Skriften beskriver hur renskötseln och det samiska levnadssättet har förändrats, från äldre tiders intensiva renskötsel med mjölkning och daglig vallning till dagens mer storskaliga renskötsel. Förändringarna har också gjort att många äldre visten har övergivits, medan andra fortfarande används.

Genom kulturmiljöer som Mittådalen, Anådalen, Axhögen, Mittåhammaren och Flatruet skildras spåren efter tidigare generationers liv och arbete. Mittådalen, som tidigare kallades Storvallen, utvecklades under slutet av 1800-talet till samebyns huvudviste och blev så småningom dess centrum.

Dokumentet berättar också om fjällturismens framväxt och mötet mellan samer och turister. Turismen kunde störa renskötseln och livet vid vistena, men skapade samtidigt nya försörjningsmöjligheter genom bland annat guidning, uthyrning, servering och försäljning av mat och samisk slöjd.

Sammantaget ger skriften en bild av Mittådalens sameby som ett levande samiskt kulturlandskap, där äldre lämningar, berättelser och traditioner tillsammans med dagens renskötsel visar på en lång och fortsatt samisk närvaro i området.

Sammanfattning

Tåssåsens sameby – kulturmiljöer och turism av Ewa Ljungdahl berättar om det samiska kulturlandskapet i södra Jämtland och den långa historia som renskötseln har satt spår av i fjäll och skogsland. Området är långt ifrån en orörd vildmark – här finns lämningar efter människors liv och arbete sedan mycket lång tid tillbaka, bland annat kåtatomter, renvallar, mjölkgropar och gamla rengärden.

Dokumentet följer Tåssåsens samebys historia och renskötselns förändring från äldre tiders småskaliga tamrenskötsel med mjölkning av renkor till dagens mer storskaliga renskötsel. Det beskriver också flera betydelsefulla samiska kulturmiljöer, däribland Glen, Bartjan, Hosjöbottnarna, Grönvallen och Suengeren, där äldre lämningar på många håll finns sida vid sida med dagens renskötsel.

En viktig del av berättelsen handlar om fjällturismens framväxt och mötet mellan samer och turister. När vandringsleder, turiststugor och anläggningar etablerades i fjällen skapades både nya möjligheter och problem. Turismen kunde störa renarnas bete och livet vid vistena, samtidigt som samer arbetade som guider och bärare och senare utvecklade egna verksamheter för besökare.

Sammantaget visar dokumentet hur samisk historia, renskötsel och turism under lång tid har mötts i samma landskap, och hur äldre kulturmiljöer fortfarande berättar om generationer av samiskt liv och arbete i Tåssåsens sameby.